Det är nu tjugo år sedan jag i mitt första Manifest för filosofin vände mig emot tillkännagivandet av filosofins ”slut”, som då kungjordes överallt. Gentemot denna slutets problematik föreslog jag att strävan borde vara att ta ”ännu ett steg”. Nu har situationen förändrats betydligt. Om filosofin vid den tiden hotades till sin existens, skulle man kunna hävda att den idag är lika hotad, men av motsatt skäl: filosofin förlänas en artificiell existens av överdrivna mått. Filosofin används som firmanamn för en mängd proffstyckare i media. Den fyller atmosfären i kaféerna och gymmen. Den har sina egna magasin och guruer. Den åberopas i alla sammanhang, i bankerna och i de stora statliga utredningarna, för att uttala sig om etiken, rätten och plikten. Poängen är att ”filosofi” numera har kommit att avse precis det som utgör filosofins äldsta fiende: den konservativa moralen. Mitt andra manifest syftar följaktligen till att demoralisera filosofin, att invertera den dom som den fäller över tomheten i de ”filosofier” som är lika allestädes närvarande som de är servila. Boken knyter an till några eviga sanningar som kan upplysa handlandet och därmed bära filosofin långt bortom bilden av människan med hennes ”rättigheter”, långt bortom all moralism, dithän där livet, i den ljusning som idén skapar, blir något helt annat än överlevnad. A. B.