Det är 1938 i Wien. Bruno är 12 år och uppvuxen i ett burget borgeligt hem. Hans far är en känd och omtyckt författare. På senare tid har det dock dykt upp kritiska artiklar i tidningarna mot hans författarskap och hans litterära gestalter betecknas som "parasiter som faller utanför ramen för den sunda österrikiska traditionen". Deras hus som tidigare varit samlingsplats för allehanda kommittér och intellektuella blir allt tystare.
Detta är de första tecknen på vad som skall komma för barnet Bruno en skrämmande stämning.
Aharon Appelfeld skildrar hur samhällen, människor och relationer bryts ned. Han berättar också hur det är att återvända att efter trettio år återse dem som fick stanna kvar och uppleva deras undvikande blickar de vill inte bli påminda, de vill inte veta, de har glömt.
Översättning av Marion Wajngot.