Motstånd är ett direkt vittnesmål från en kvinna som vägrade ge upp sin tro på mänskligheten, och en vältalig hyllning till hennes nära vänner som kämpade och dog i rättvisans namn.

När Paris föll under tyskt styre sommaren 1940, startade Agnès Humbert tillsammans med nio kollegor och vänner den första organiserade motståndsrörelsen i Frankrike. Hon upprördes av fransmännens snabba och motståndslösa kapitulation till nazismen. Gruppen, som kom att kallas för Résistance, var den första i sitt slag och deras gärning spreds utanför Frankrikes gränser.
1941 förråddes gruppen och togs till fånga av Gestapo. Sju män dömdes till döden, den åttonde tog sitt liv efter brutal tortyr, Agnès och en kvinna till deporterades till Tyskland och hamnade i arbetsläger.
Fram till fängslandet skrev Agnès dagligen om vad som hände. Resten av händelserna har hon tecknat ned i efterhand. På ett rappt och observant sätt beskriver hon situationen i Frankrike och den ibland komiska utvecklingen samtidigt som man redan på ett tidigt stadium förstår att alla svävar i livsfara. Även i lägret behåller hon sitt sinne för det filmiska:
"Även här kan man hitta bilder av ganska extraordinärt slag. På natten köar vi för soppa: en lång stilla procession av kvinnor i totalt mörker. Det enda ljuset kommer från vakternas lampor som med sitt låga ljus kastar våra långa skuggor mot fabriksväggarna. Vi har blivit en surrealistisk syn, en vild primitiv fris-siluett mot den av bombräder blodröda himlen."

Boken publicerades första gången redan 1946 (bara ett halvår efter att hon släpptes fri) men det dröjde ända till 2004 innan boken kom ut på nytt. Denna gång upptäckte en brittisk översättare dess storhet.