Är det möjligt att i ett akademiskt seminarium återskapa eller rentav utveckla något av den reflekterande dia­log som pågår mellan en mästare och hans lärlingar? När tänker vi analogiskt och kan vi använda oss av analogiskt tänkande i samband med utövande av vetenskapen? Vilken plats har humanistisk läsning i allt detta? Dialogseminariemetoden utvecklades ursprungligen för att stödja erfarenhetsutbyte bland ingenjörer men kom därefter att användas i många andra sammanhang. Den uttrycker en genomtänkt hållning i fråga om vad som binder ihop yrkeskunnande, litteratur, ­filosofi och idéhistoria med konst och vetenskap.

Dialogseminariets forskningsmiljö beskriver metodens ­idéhistoriska rötter samt hur den använts inom forskarprogrammet KTH Advanced Programme in Reflective Practice för att driva vetenskaplig och filosofisk reflektion.