Detta är en självbiografi av en levnadsglad människa som säger sig ha haft mest medvind genom livet. Med värme, omsorg och ett mått av självdistans skildrar författaren sina upplevelser i Uppsalas studentliv, i den akademiska klätterställningen, under etiopiska revolutionsår och i vardagens nötta fotspår.
Som lärare på Statisticum fick han inifrån följa den oreda som karakteriserade hela det turbulenta akademiska livet på 1960-talet. Han väjer inte för att med ganska skarp penna kritisera såväl kollegor och professorer som de studiesystem som utvecklats under hans verksamma år. Arbete för Cancerfonden gav intressanta erfarenheter av kliniska prövningar och grälande överläkare inom onkologi. Vi får även följa författarens musikaliska ungdom, då han framträdde som klassisk gitarrist och spelade bland annat tillsammans med den färgstarke filosofen Ingemar Hedenius och medverkade vid Uppsala Stadsteater.

Med dagboksanteckningar och brev skildrar han också med stor spänning det dramatiska skeendet i Addis Abeba när kejsaren Haile Sellassie störtades i början av 70-talet.

Här passerar en brokig skara personer revy, alltifrån författarens farfars farfar som blev rysk överste, hans farmors far, den familjediktatoriske Gunnar Wennerberg och hans farbror som var överste i kinesiska armén. Den framstående men egensinnige vetenskapsmannen professor Herman Wold, som var författarens chef i 16 år, skildras ingående liksom några andra av universitetets tongivande professorer.