År 1961 kom en ung zanzibarier (författaren) till Göteborg på ett internationellt stipendium för att studera samhällsvetenskap.
Målet var att återvända och göra en insats för Zanzibars utveckling, men ödet ville något annat. Revolutionen, som inträffade på Zanzibar 1964, krossade drömmen om en framtid där. Författaren tillhörde en indisk minoritet på Zanzibar, fast familjen hade bott på ön i över ett sekel. Berättelsens första del handlar om familjens ursprung i Kutchprovinsen i Gujarat och uppväxten på en mytomspunnen sagoön, med en tyrannisk far och konfliktfylld tillvaro. Berättelsens andra del handlar om acklimatisering till livet i Sverige. Författarens resa i Sverige tar honom från Göteborg till Umeå och Örebro och slutligen till Stockholm. Den omfattar en akademisk karriär som sträcker sig från en tjänst som assistent i nationalekonomi till en professur i samhällsplanering. Den berättar om sökandet efter tryggheten i det personliga livet men också i ett jämlikt och solidariskt samhälle. Berättelsen skildrar en mångbottnad känsla av utanförskap, orsakat av personliga motgångar och ett tilltagande främlingskap i ett alltmer otryggt samhälle. Denna självbiografiska berättelsen bygger till stor del på författares egna hågkomster och minnen, vilket historien lär oss, kan vara förrädiska kunskapskällor. Därför bör alla hänvisningar till händelser och personer betraktas som autofiktiva. Abdul Khakee är född på Zanzibar. Han har bott i Sverige sedan början på 1960-talet och har varit verksam som forskare och lärare inom svenskt universitetsväsende sedan 1964. Han är nu professor emeritus i samhällsplanering och har publicerat flera böcker inom detta forskningsområde.