SIGISMUND är en av våra mest okända monarker. Som 21-åring valdes han 1587 till kung i Polen-Litauen, där han regerade i nästan 45 år, d v s fram till sin död 1632. 1592 ärvde han Sveriges krona efter sin far Johan III.

Sigismund mötte stora svårigheter både i sitt polsk-litauiska valrike och i sitt svenska arvrike. I Sverige komplicerades hans ställning av att han var katolik under ett skede, då de religiösa motsättningarna skärptes. Sigismunds tid som svensk kung kom att inrymma en serie dramatiska händelser, som ledde till ett kort inbördeskrig 1598. Året därpå avsattes han av sin farbror, hertig Karl, som sedan övertog tronen. Sigismunds avsättning kom att påverka Sveriges historia under lång tid och medförde bl a krig med Polen och Ryssland.

Sigismund var en högt bildad re­nässans­- furste med konstnärliga in­tressen. Han tycks ha varit en älskvärd människa, som hade oturen att möta långt hänsynslösare motståndare. I Polen-Litauen var han respekterad men inte populär.

Sigismunds rykte har präglats av de segrande Vasarnas propaganda som anklagade honom för att vara ett lydigt redskap för påven och jesuiterna. Den bilden har haft stort inflytande på svensk historieskrivning in i modern tid. Kungen har också setts som en företrädare för den absoluta kungamakten. Författaren vill med denna bok nyansera gamla uppfattningar om Sigismund. Till grund för framställningen ligger såväl en omfattande genomgång av litteraturen som källforskning.