Jag visste väldigt lite om vad jag gav mig in på när jag sökte en
sjukskötersketjänst här. Jag ville bort från den traditionella vården,
ville jobba nära människor, möta och få en relation till dem. Det
blev ett uppvaknande för mig som inte var helt enkelt. Att möta
människor så naket som man gör här, väckte väldigt mycket tankar
och känslor om livet och döden. Vad är meningen med allt? Vilka
påfrestningar vi människor kan få möta!
Efter några månader fick jag en sådan stark upplevelse: Jag minns
hur jag stod inne på sjuksköterskeexpeditionen och såg ut genom
fönstret samtidigt som jag tänkte: Jag vet inte om jag är här för
deras skull eller om de är här för min skull.

Det jag lärt mig mest på Bräcke är medmänsklighet. Vad godhet,
omsorg och kärlek gör med oss alla. Jag tycker själv att jag har
utvecklat och blivit mer medveten om det. Helhetsvård är kärlek
för mig. En plats där det finns mycket kärlek och dit man kan gå
och få kärlek. Här finns också jordnärhet. Vad som än händer så
står man kvar.
Vårdarbetet är nästan familjärt. Det är möjligt utan att man blir
oprofessionell. Det är kärlek.