- Det är som en slags bevarandetanke i huvudet, att detta försvinner en gång och samtidigt är det en del av mig själv, av den tid jag lever i. Jag har försökt fånga och bevara ögonblicket och jag har åstadkommit ett minnesarkiv för mig själv och av den tid som varit.
Förr var det inte så många som hade egen kamera och dyrt var det att låta sig fotograferas hos yrkesfotografen. Så det blev att man bad Viking komma och han cyklade runt i och utanför Alingsås för att ta bilder vid födelsedagar, barndop och på familjegrupper.
- Jag kom med min kameraväska, sladdar och ett par 250 W lampor med pappersreflektorer. Var det en grupp tog jag några extra plåtar för säkerhets skull men annars har jag bara tagit ett par plåtar per motiv. Efter fotograferingen blev man ofta erbjuden en kopp kaffe. För tagningen fick de sedan betala fem kronor.
Jag kom rätt in i hemmen och kom på sa sätt folk lite närmare än vad yrkesfotografen i sin ateljé gjorde. Kameran har varit mitt inträdeskort på många ställen och den har varit orsak till väldigt många bekantskaper, varav många blivit livslånga.
- Det blev aldrig att jag sökte mig något annat arbete än det på väveriet, för man hade alltid den där känslan av att man ingenting kunde eftersom man inte hade några skolor, så man blev kvar. Och till verkstadsindustrin ville jag inte. Men jag hade lust att fotografera så fotografering blev för mig lite av en ersättning för annat som hägrade men som syntes ouppnåligt.
De fotografier som Viking och undertecknad till sist enas om skall publiceras är exempel på det rika bildmaterial Viking åstadkommit, ett värdefullt arbete han uppnått utan "skolor", men skapat med ett besjälat intresse för människor och fotografi.
Hans fotografier är enkelt uppbyggda bilder som genom sin enkelhet har en slags äkthet och närhet över sig och därför blir Viking Franckes fotografier till ett ovärderligt porträtt av en småstad i förändring under några decennier.