Då allierade styrkor steg i land på Normandies kust i juni 1944 inleddes befrielsen av den europeiska kontinenten. Efter flera år av tysk ockupation skulle förtryckarna drivas ut och ordningen återställas.
Befrielsen av Europa har ofta beskrivits som något oproblematiskt och odelat positivt. Men man glömmer då bort det lidande som denna process innebar för de civila. På D-dagen omkom till exempel lika många franska civila som allierade soldater.
Vissa stater hade varit ockuperade och var därmed enklare att betrakta som befriade, men hur skulle man se på tyskarna och italienarna? Hade invånarna där också befriats eller skulle de snarare betraktas som slagna fiender? Och hur var det för de som ”befriades” i Östeuropa? För många byttes ett förtryck mot ett annat.
Familjer hade splittrats och i många fall utraderats. För de överlevande från förintelsen fanns ofta inte något eller någon kvar att återvända till. Mängder av människor hade drivits på flykt undan förföljelse och krig. Påtvingade omflyttningar av hela folkgrupper fortsatte även efter kriget, bland annat av etniska tyskar från Östeuropa. Dessa många hemlösa och vilsna själar skulle nu ges nya hem i eller utanför Europa.
I Europas befrielse skildrar William I. Hitchcock denna process på ett insiktsfullt och tankeväckande sätt. Krigets fruktansvärda efterspel står i centrum. Det här är berättelsen om de militära aktioner som befriade Europa, men än mer om de fruktansvärda sviterna efter kriget. Hitchcock sätter de civila i centrum och skildrar vad krig, oavsett hur rättfärdiga de är, gör med samhällen och människor. Boken har skrämmande relevans även i dag.
