Efter vinterkriget blev drygt 400 000 finländare evakuerade och omplacerade inom landets nya gränser. Det krävde radikala åtgärder av staten och en beredskap för stora uppoffringar av befolkningen. Fredsvillkoren efter fortsättningskriget innebar en upprepning av situationen.

Omplaceringen av de evakuerade skapade också spänningar som färgades av politiska ideologier, krigstida rädslor och framtidsvisioner. Ett utlopp för dessa spänningar blev språkfrågan. Den svenskspråkiga pressen skrev alarmistiskt om en finskspråkig ”invasion” som hotade språkminoritetens kultur. En del finskspråkiga debattörer tyckte å sin sida att blotta manifestationen av en sådan oro hotade den nationella enigheten.

De krigstida linjedragningarna har fortsatt verka fram till vår tid. Till exempel missuppfattningen om att de svenskspråkiga områdena och människorna i dem inte skulle ha burit sitt ansvar för de evakuerades bosättning lever vidare än idag.

Den här boken berättar om hur språkfrågan blev en central politisk kamp, och hur mötet mellan de evakuerade och lokalbefolkningen utföll i de svenskspråkiga områdena.