Tommy Ulmnäs | Akateeminen Kirjakauppa

Jag hade rätt! Så inleder Tommy Ulmnäs sin bok Sverige: Från välfärdsstat till fattigland. Ulmnäs har jobbat som kommunjurist under 35 år och har varit kommundirektör i två kommuner. I början av 2000-talet var han ordförande för moderaterna i Leksand och sitter minst sagt på en unik insikt i hur det byråkratiska Sverige har skötts under landets i särklass sämsta utvecklingsperiod, dvs. från 1968 till idag.

Den första utgåvan av boken gavs ut 1997, och Ulmnäs målade i den upp ett ytterst negativt utvecklingsscenario ifall inte politiken ändrades. Tyvärr hade han rätt i vad han lade fram, men istället för att bli lyssnad på behandlades han precis som så många andra, och förtrycktes istället för någon att diskutera med. I denna nya utgåva av boken har författaren uppdaterat den till idag, diskuterar utvecklingen som skett från det att bokens första utgåva publicerades, och även Sveriges möjliga framtid om ingen radikal förändring sker.

Under 50 år har vårt lands politiker fattat beslut som succesivt har trasat sönder den nation som en gång ansetts som världens bästa. Insikten om sambandet mellan orsak och verkan har lyst med sin frånvaro. Ödesdigra beslut har kontinuerligt förstört mängder av det som vi fått från våra förfäder.

Nobelpristagaren i litteratur 1998, José Saramagos, sa i sitt tacktal i konserthuset i Stockholm att ”Den generation som inte har en fast förankring i sitt lands historia, kultur och tradition har ingen framtid”. Dagens unga politiker har ingen fast förankring i någonting, och det är därför som vi ständigt får se och höra vansinniga beslut från riksdagen. De vet inte vad de ska besluta om och deras fantasibild av Sverige stämmer snart inte på en enda punkt med verklighetens Sverige. Medborgarna känner inte igen det land som politikerna beskriver, och folket står allt längre från dem som styr.

Följ med i denna bok in i spelet bakom den offentliga sektorns lyckta dörrar och få en skrämmande inblick i hur verksamheten bedrivs.

Medborgarna brukar klaga över att de inte förstår hur den offentliga sektorn fungerar, men det är ingenting mot vad de skulle klaga om de förstod hur det faktiskt fungerar.