Slungades ur bilen Britt berättar: Vi var på väg från Alingsås till Göteborg med fyra av våra pojkar. Klockan var omkring 20.00 på kvällen. Det var mycket trafik på den stora vägen. Precis som alla andra körde vi i 90-100 km i timmen. Vi hade en folkvagnsbuss med lucka där bak. Längst bak satt vår näst yngste son med sin två och ett halvt-årige lillebror Peter. Plötsligt ropade brodern: - Lillebror har ramlat ut! Bakluckan i bussen hade öppnats, och den lille pojken hade slungats ut på körbanan. Alla blev panikslagna. Bakom fanns alla medtrafikanterna. Hur skulle deras lille son klara fallet? Och tänk om bilen bakom körde på honom? Pappa fick stopp på bilen och rusade ut. Då kom en man bärande på Peter som visserligen skrek men var oskadd. Mannen körde i bilen bakom och såg plötsligt ett litet barn stående på vägen. Han hade aldrig blivit så rädd i hela sitt liv, men det gick bra. Hur allt detta kunde ske på så kort tid, för här handlade det om sekunder, det kunde ingen av de inblandade förstå. Men storebror hade en bra förklaring: - Jag såg ängeln som tog emot lillebror, jag såg den. Storebror hade sett hur en ängel räddade lillebror i fallet. Familjen vände och åkte till Alingsås lasarett. De ville försäkra sig om att sonen inte hade fått några skador. Under tiden berättade sonen som var 4 år och såg alltsammans eftersom han satt vänd bakåt: Peter rullade flera varv i luften och hamnade på fötterna. 4-åringen såg ängeln som tog hand om Peter. Den var vit. Flera gånger under färden till sjukhuset pratade han om den vita ängeln. Läkarna konstaterade att han måste ha haft en skyddsängel, eftersom han endast hade ett blåmärke i pannan och en stukad tumme. Inte ens under tre dygns observation på intensiven hittade man fler skador. Bara en ängel kan ha klarat denna situation. 90 km/tim, en bakomvarande bil som hann stanna och mannen som lyfte upp Peter och gav honom oskadd till sin pappa.