Författaren Jean-Jacques Rousseau (1712–1778) blev superkändis under den franska upplysningen, epoken som gav upphov till det moderna väst. Men där de andra upplysningsfilosofierna dyrkade den nya tidens förnuftstro såg Rousseau ett monster födas: social tävling och förställning, alienation och artificiella behov, ofrihet och våldsam exploatering.
Romanen Julie eller Den nya Heloïse var när den kom ut den mest lästa romanen i världen. Emile eller Om uppfostran har påverkat pedagogiken och synen på barnet in i våra dagar och Om samhällsfördraget inleds med en av filosofihistoriens mest citerade meningar: ”Människan föds fri och överallt är hon i bojor.”
Essäisten Tatjana Brandt tar sig an den kontroversiella, motsägelsefulla, lysande litterära fritänkaren Rousseau med djup kunskap och smittande entusiasm. Hon skildrar Rousseaus kamp med sin tid och låter honom samtidigt bli en spegel för oss själva och våra samtida utmaningar. Rousseau förbannar i Bekännelser den dag han kastade sig in i skriften, gav sig hän åt förförelsen och blev författare. Han skriver explicit att det var hans största misstag. Han kämpar som besatt livet igenom mot sin längtan efter drömmar, förälskelser och framför allt maniskt läsande. Den som bara kunde älska livet som det är! Men hur är det?
Tatjana Brandt, född 1975, är en författare och litteraturvetare bosatt i Helsingfors. Hon har gett ut en diktsamling, en avhandling i litteraturvetenskap samt två essäböcker: Fängslad. Om lust till litteraturen och läsningens plats i livet (2017) och Läsa tankar. Essäer om geniala böcker och osannolika liv (2021). Dessutom skriver hon artiklar och essäer i tidningar och tidskrifter både i Finland och Sverige. Hennes böcker har fått pris av Svenska litteratursällskapet i Finland, Svenska Akademien, Längmanska kulturfonden och Samfundet De nio.
