Under 1930-talet och andra världskriget drabbades Sverige av Nazitysklands ambition att exportera sin antijudiska raspolitik. Naziregimen krävde att dess internationella handelspartner skulle genomföra en arisering av näringslivet. Sverige skulle tvingas acceptera principerna i naziregimens antisemitiska raspolitik. Hörnstenen i denna var under 30-talet och de första krigsåren ariseringen som syftade till att på sikt beröva alla judar deras levnadsbetingelser genom närings- och till slut yrkesförbud. I Sverige kom ariseringskraven främst att drabba olika grupper av näringsutövare och företagare. De tyska ariseringskraven var en uppenbar inblandning i Sveriges inre angelägenheter. Hur reagerade svenskarna på ariseringen i Tyskland och senare på ariseringskraven i Sverige och dess konsekvenser? Hur ställde sig regering, riksdag, näringsliv, rättsväsende, press och den allmänna opinionen? Kunde och ville de olika svenska aktörerna bjuda motstånd mot de nazityska ariseringskraven. Boken tar upp de ekonomiska och politiska beroendeförhållanden under perioden men också förekomsten av antisemitism i Sverige och hur dessa fenomen påverkade de svenska reaktionerna. Ariseringen drabbade främst de svenska judarna. Det har därför setts som viktigt att försöka komma åt hur dessa upplevde sin situation och i vad mån svenskar i övrigt berördes av sina judiska landsmäns situation under perioden 19331945. Sven Nordlund, docent emeritus, vid ekonomisk-historiska institutionen, Umeå universitet.
