Rakel flydde från Österrike och nazismen på 1930-talet. Hon kom till Sverige på 1950-talet. Miriam överlevde Förntelsen och fördes med de vita bussarna till Sverige efter andra världskrigets slut. Nadia föddes i Sverige av föräldrar som flytt undan pogromer i öst på 1970-talet. Rakel, Miriam och Nadia är svenska judinnor.
Den judiska gruppen i Sverige präglas av ett slags dubbelhet; i egenskap av judenhet är den en del av en judisk diaspora, i egenskap av minoritet är den samtidigt en del av Sverige. Hur kommer detta till uttryck i Rakels, Miriams och Nadias levnadsberättelser? Hur är det att leva i spänningsfältet mellan andras kategoriseringar och egna uppfattningar om vem man är?
Bokens ambition är att med utgångspunkt i Rakels, Miriams och Nadias levnadsberättelser belysa och nyansera dessa frågor. Fokus är på de manus som formar berättelsernaoch de fyra centrala teman i deras bberättelser: förskingring, förintelse, förtryck och frihet.
