När den svenska föräldraförsäkringen infördes blev Sverige först i ­världen med att, via lagstiftning, ge pappor rätt att vara delaktiga i ­omsorgen om sina barn. Strax därpå inledde Danmark en liknande process, som ­slutade med att förslaget avfärdades helt och hållet. Än idag skiljer sig de två grannländernas politik på detta område. I Sverige behandlas män och kvinnor lika, medan danska ­kvinnor har betydligt mer omfattande rättigheter än män.

Varför blev förslaget att inkludera män verklighet i Sverige, medan det avvisades i Danmark? Hur kommer det sig att de två länderna valde olika spår i föräldrapolitiken, när de för en liknande politik i andra ­välfärdspolitiska- och jämställdhetspolitiska avseenden? Vad krävs det för att implementera idéer i politiken och genomföra förändring?