När Sverige gav sig in i trettioåriga kriget utgjorde de finska ryttarna över hälften av Sveriges nationella kavalleri. På slagfältet placerades de ofta i förtruppen, där striden var som hårdast. Under kavalleriöverstar som Åke Tott och Torsten Stålhandske nådde de ryktbarhet och deras insatser noterades redan av samtiden.

I boken Hårdast bland de hårda står kavalleriofficeren Johan Henriksson Jägerhorn i centrum. Han deltog i otaliga större och mindre strider och ledde sina ryttare till seger i slagen vid Wittstock 1636 och Breitenfeld 1642. Men tre år senare stupade han för en kula vid Rendsburg i Holstein.

Vid fredsslutet 1648 stod Sverige som segrare. Stockholm blev centrum i en nordeuropeisk stormakt, medan Finland förvandlades till en mer perifer riksdel, en buffertzon mot öst.