Visa dem, tala inte om för dem! Det är i korthet vad Sören Larsson försöker lära journalister när han undervisar om berättande journalistik. Ett bra reportage ska ge närvarokänsla och upplevelse. Om konsten att skriva på ett sätt, så att läsarna tycker sig se det som händer, människorna som agerar och platsen som händelserna utspelas på, handlar den här boken.
I sin undervisning brukar Sören Larsson använda tio nyckelord för berättande journalistik: Scener, dialog, människor, tid, plats, handling, början, slut, stil och språk samt uppslag. Dessa nyckelord tar han till utgångspunkt för sina resonemang om hur man bygger upp det goda reportaget, och de utgör också rubrikerna på bokens tio kapitel.
Berättande journalistik är i första hand en lärobok för journalister men också en plädering för att landets tidningsredaktioner skall återerövra den berättande journalistiken, som någon gång på 1960-talet blev satt på undantag, inte minst kan den vara värdefull i konkurrensen med andra medier, anser han. Dagens journalister är så inkörda på nyhetsartikelns form att det känns främmande för dem att skriva på ett annat sätt. Därför är det viktigt att journalister lär sig berättandets teknik.
Sören Larssons bok är full av konkreta exempel på hur goda skribenter bygger upp sina texter. Många av våra stora författare har också varit goda reportrar, Sören Larsson nämner Almqvist, Strindberg, Lubbe Nordström och Ivar Lo Johansson. Jolo och Bang är ytterligare exempel på journalister som var skickliga berättare och hade förmågan att finna det personliga tonfallet.
