Vilka förväntningar gäller för läs- och skrivfärdigheter i det postindustriella informations- eller nätverkssamhället?
I Scientific literacy presenterar en rad forskare studier kring literacy. Tidigare har literacy-begreppet varit kopplat till läsning och användning av skrift. Här används literacy, speciellt scientific literacy, i en vidgad betydelse för att visa att kunskapsinhämtning innebär ett successivt lärande av ett specifikt sätt att använda språket på. Med denna utgångspunkt blir det möjligt att diskutera hur människor får och använder de komplexa kunskaper som krävs i dagens digitala samhälle, utan att begränsa synen på detta lärande till en fråga om att kunna läsa eller skriva en text. Det räcker alltså inte att eleverna utvecklar insikt och förståelse i klassrummet, utan som aktiva medborgare måste de kunna tolka omvärlden, ta ställning i olika frågor, argumentera för val och ingripa när det krävs.
Boken inleds med en historisk överblick över hur skrift och skriftspråkande vuxit fram och hur literacy-färdigheter gått från att vara kunskaper för små eliter till att bli kunskaper som en stor andel av befolkningen behärskar. I samband med en diskussion kring vilka specifika ämnesrelaterade semiotiska resurser som är lämpliga i ett visst sammanhang och för ett visst ändamål introducerar författarna begreppet disciplinary literacy. Hur skolans demokratiuppdrag har formulerats analyseras utifrån kursplaner och kommentarmaterial för de naturorienterande ämnena i grundskolan.
Boken är ett resultat av arbetet i nätverket för forskning om literacy-praktiker. Projektet har pågått under tre år och har finansierats av Vetenskapsrådet.
Redaktörer för boken är Eva Lundqvist, universitetslektor, Uppsala universitet, Roger Säljö, professor, Göteborgs universitet och Leif Östman, professor, Uppsala universitet.
