”Eftertänksamma och ömsinta bilder där poesin nästan är fysiskt närvarande. En existentiell uppgörelse med det förflutna. Det finns både mänskligt utanförskap men också ögonblick av sårig intimitet.” / Anders Petersen
Utdrag ur Bob Hanssons efterord:
”Åren går. Man bär sitt törne under mössan. Åren går och vi lär oss äta middag framför soffan istället för bakom den. Vi ser som helt normala ut. Det är skönt för de andra. De andra vill inte äta middag bakom soffor. De vill ha det trevligt. Vi vet att de förtjänar det. Så vi har ansträngt oss. Vi vill inte besvära dem med det som höll på att förgöra oss, nej vi vill inte det. För vi överlevde ju. Vi sitter ju här. Eller inte. Vissa av oss sitter kvar bakom soffan i skuggan. Vissa av oss kan knappt le utan att känna oss ockuperade av främmande makt. Förljugna. Vissa av oss måste göra vårt bästa, för att inreda ett hem i dikeskanten. Vissa av oss måste bli kvar i det bredvid vi tidigt förvisades till. Pynta dit trasmattor i leran så gott det går.”
