Få har som Evert Taube i sitt konstnärskap så övertygande lyckats förbinda hemma och borta, nära och fjärran. Vart han än kom i världen kände han igen sig. Han ställde aldrig det främmande i motsats till det välbekanta. Därför rimmar han doften av sydamerikanska feberträn med sten från Bohuslän , Atención! med Johansson och Genuaskutan med den svenskbyggda lutan .
Evert Taube liknade oceanerna vid förbindande byvägar, för det var havet och den fria horisonten västerut från Vinga som lärde honom att se långt. Ett kosmopolitiskt perspektiv som ytterligare förstärktes av att Vinga var en livlig och oförutsägbar mötesplats för sjöfolk från olika länder och kulturer. Där översättandet var en livsnödvändighet. Men också en källa till trygghet och upptäckarglädje.
Förutom den inledande essän "Konsten att se långt" innehåller boken en första mera omfattande studie av Evert Taubes sista och mycket originella roman Don Diego Karlsson de la Rosas roman från 1962, där han gestaltar sin uppväxt genom att översätta ön Vinga och Västerhavet till en ranch ute på Pampas gräshav. I en tredje essä behandlas Evert Taubes poetiska tematisering av faderskapet som når en höjdpunkt under 1950-talet. Och i den fjärde och avslutande essän ställs frågan varför gryningen är så oändligt mycket viktigare för diktaren Evert Taube än skymningen.
Martin Nyström är sedan 1993 Dagens Nyheters huvudkritiker för opera och klassisk musik, men med en livslång kärlek till Evert Taube, hans musik och diktning. Nyström är uppvuxen och bor i Göteborgs skärgård.
Arche Press rör sig liksom kulturtidskriften Arche inom fälten psykoanalys, humaniora och arkitektur. Syftet är att i bokform publicera texter med en räckvidd utanför tidskriftens ram.
