Det mänskliga arbetets roll i den automatiserade industrin har alltid varit en central fråga inom arbetssociologin. Den här boken belyser flera klassiska frågor inom detta område från 1950-talet och framåt. I centrum för analysen står stålindustrins stränggjutningsarbeten och den petrokemiska processindustrins högt automatiserade arbeten. Särskilt uppmärksammas det lagarbete som krävs då de stora och komplicerade anläggningarna ska bemästras. Arbetets kollektiva drag är också en utsiktpunkt från vilken kvalifikationskrav, handlingsutrymme och organisatorisk utformning skärskådas närmare. Författaren visar dessutom hur arbetslagen utifrån egna, gemensamma intressen hanterar såväl produktionens tekniska krav som de regler och förordningar som kommer från företagens ledningar. Paavo Bergmans grundliga undersökning ifrågasätter på avgörande punkter den hittillsvarande polariseringen inom arbetssociologin mellan de skolor som ensidigt hävdar att det moderna industriarbetet kännetecknas av antingen uppgradering eller nedgradering.
