En betydelsefull trend sedan slutet av 1990-talet inom den industrialiserade världen är att användningen av datorer i nätverk tilltagit. En betydande del av handeln och annat mänskligt samröre börjar äga rum genom Internet. Banktjänsterna hör till de viktigaste tjänsterna i samband med handeln. I 50 a § kreditinstitutslagen (lag 69/2003) stadgas om rätt främst till depositionskonto, betalningsförmedling och betalningsmedel om det inte finns vägande skäl till vägran. I sig kunde man även anse att krediter hör till de grundläggande banktjänsterna. Det finns emellertid inte en allmän regel om rätt att erhålla kredit. Man kunde ändå tänka sig att tillämpa tankegången om rätt till avtal med godtagbara grunder för vägran på kreditgivning. Tillhandahållande av konto är den mest centrala banktjänsten. De två viktigaste vägande skälen till vägran att öppna konto är att den person som avser att ingå ett avtal om depositionskonto tidigare har gjort sig skyldig till ett väsentligt brott mot avtal som gäller konton och dylikt samt att det föreligger en misstanke om att personen kommer att begå ett straffrättsligt sanktionerat brott gentemot banken. Betalningsstörning är ofta ett väsentligt brott mot avtal och kan utgöra ett vägande skäl för vägran. Det skall vara fråga om ett tidigare avtalsbrott i förhållande till just den bank som står i beråd att sluta ett nytt avtal med den presumtiva kunden. Betalningsstörningen får inte vara obetydlig eller ligga långt tillbaka i tiden för att banken skall kunna åberopa den. Om det väsentliga brottet mot avtalet skett till följd av ett socialt prestationshinder förhindrar den allmänna regeln om socialt prestationshinder att banken kan åberopa avtalsbrottet. Det andra vägande skälet för vägran att öppna ett konto är att det föreligger en misstanke om att den person som avser att ingå avtalet kommer att begå ett brott gentemot banken. Det brott som främst kan komma ifråga är betalningsmedelsbedrägeri. Om den tidigare brottslingen ändrar sitt beteende förfaller det vägande skälet. De grundläggande banktjänsterna skiljer sig inte numera på ett avgörande sätt från de övriga infrastrukturtjänsterna för handeln. Vid tolkningen av kreditinstitutslagen skall denna omständighet därför beaktas.
