Regelsystemet för inkomstskattefrihet avseende ideella föreningar är lagstiftningstekniskt konstruerat så att det innehåller en mängd vaga rekvisit, kvantifieringar och allmänna begrepp som måste tolkas och tillämpas av våra domstolar. Till bilden av ett generellt utformat regelsystem hör att några bestämda lösningar inte ges i förarbetena. I många avseenden saknas vägledande avgöranden i svåra gränsdragningsfall.
Hur utvecklade är de förutsättningar för skattefrihet som lämnats av lagstiftaren? Har de officiella syftena bakom regelsystemet tolkats på ett restriktivt eller extensivt sätt av våra domstolar? Hur ser sambandet ut mellan reglerna för inkomstskattefriheten och den svenska välfärdsmodellen? Vilken betydelse har reglerna om inkomstskattefrihet för den ideella sektorns utveckling, de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet och välfärdsstatens framtida finansiering? Det är några av de frågor som Nick Dimitrievski tar upp i sin doktorsavhandling ”Allmännytta som norm i svensk skatterätt. Om inkomstskattefrihet för ideella föreningar”.
I centrum för analysen står det konstitutionella spänningsförhållande som ligger i den allmänt hållna lagstiftningstekniska konstruktionen av regelsystemet. Dimitrievski visar hur det är möjligt att förklara normen om allmännytta som en inkomstskatterättslig princip. Avhandlingen som bygger på ett vitt spektrum av källor knyter samman regelsystemet för inkomstskattefrihet för ideella föreningar med det svenska finansierings- och välfärdssystemet. Frågan om välfärdens framtida finansiering diskuteras utifrån andra åtgärder än höjda skatter.
Nick Dimitrievski är processförare vid Skatteverket och verksam som universitetsadjunkt vid Fakulteten för ekonomi, kommunikation och IT; avdelningen för juridik, Handelshögskolan vid Karlstads universitet. Han har tidigare varit verksam som forskare vid Juridiska institutionen, Handelshögskolan, Göteborgs universitet.
