Nu’man, en ung jemenit, är på väg från Aden hem till byn. Som så många andra i detta sägenomspunna men utarmade land, har han velat utbilda sig och bidra till något slags framåtskridande för sitt folk. Men även när både viljan och förmågan finns, förslår de ändå inte när både historiens och naturens krafter skoningslöst slår till…

Författaren Muhammad Abd al-Wali blev bara 34 år gammal men hann mycket under sitt korta liv. Han föddes i Etiopien 1939 till en etiopisk mor och en jemenitisk far och flyttade till Jemen först som tonåring. Femton år gammal skickades han till Egypten för att utbilda sig vid al-Azhars religiösa universitet. Där blev han kommunist och utvisades ur Egypten 1959. Hans vänstersympatier ledde honom så småningom till Moskva där han lärde sig ryska och studerade vid Gorkij-institutet. 1962 återvände han till Jemen efter revolutionen och imamens avsättning. Senare representerade han Jemens nya arabiska republik som ung diplomat först i Moskva och sedan i Östberlin. Åter i Jemen råkade han i onåd hos regimen på grund av sina skriverier och fängslades i två omgångar 1968 och 1972. Mellan turerna anförtroddes han posten som chef för det nystartade jemenitiska civila flygbolaget. Abd al-Wali gifte sig med en svenska och fick två döttrar med henne som idag bor i Stockholm. Han dog i en flygolycka 1973 och efterlämnade 2 romaner och 3 novellsamlingar efter sig.