Ett av litteraturens stora diktverk i klassisk översättning
När kriget mellan Satan och Guds änglar är över och de besegrade upprorsmakarna förvisats till Helvetet skapar Gud världen. Rasande och fylld av hämndbegär samlar Satan sina följare i Pandemonium, Helvetets huvudstad, och levererar ett tal som ska få dem att åter resa sig. Den här gången är det människorna som är målet. Övertygad om att den nya planen kommer att lyckas beger sig Satan till jorden, där han lurar Eva att äta av den förbjudna frukten. När Adam får veta vad som hänt tar även han ett bett av äpplet. Konfronterade med Guds vrede söker Adam och Eva förlåtelse medan Satan njuter av sin framgång. Det förlorade paradiset [1667] är en episk dikt skriven på blankvers och uppdelad i tio böcker, ofta betraktad som en av det engelska språkets vackraste. I centrum står den kristna myten om människans ursprung och den tidlösa frågan om ondskan: Hur kan ondska existera i världen om Gud är både allsmäktig och god? Här i Frans G. Bengtssons klassiska översättning.
JOHN MILTON [1608-1674] var en brittisk poet och tjänsteman. Som stark förespråkare för yttrande- och pressfrihet gav han 1644 ut den hyllade polemiska skriften Areopagitica. Hans mest kända verk är den episka dikten Det förlorade paradiset, som garanterat Miltons plats som en av Englands största poeter genom tiderna.
