”Jag kände mig rotlös som liten. Jag hörde varken hemma i landet där jag föddes eller i landet där min pappa föddes. Jag fick höra att jag och min familj var de enda som hade vårt efternamn. Det fanns inga släktingar kvar, och jag skulle vara svensk och inget annat. Min pappa ville glömma sin bakgrund och berättade inget om sin uppväxt. Det var tvunget för mig att få reda på mer om min bakgrund för att få en inre trygghet. Av olika tillfälligheter dök ledtrådar om min pappas förflutna upp, och jag fick svar på fler och fler frågor. Sakta började jag förstå min egen bakgrund, och jag gick från att vara svensk till att vara flerkulturell. Genom att höra min pappas historia fick jag också kunskap om mitt inre och förståelse för hur jag hade känt under min uppväxt. Jag började också förstå varför det hade varit viktigt för min pappa att glömma. Drömmen om något som jag inte ens visste fanns började bli verklig.”