Marie Svendenius | Akateeminen Kirjakauppa

En mörk novemberkväll 2011 fick min man helt oväntat en stor stroke hemma vid köksbordet. Han var då precis fyllda 66 år och fullt frisk. Med tjutande sirener och blåljus tog en ambulans oss till intensiven på Danderyds sjukhus.
?Läget är kritiskt?, sa läkaren, ?vi vet inte om han överlever.?
Han överlevde men priset var högt. En högersidig förlamning gjorde att han blev rullstolsburen. Han förlorade talet samt förmågan att läsa och skriva.

Sedan februari 2012 bor Håkan på ett äldreboende. Han förstår ? tror vi ? allt vi säger och är förvånansvärt nöjd och lugn. Han har inte ont någonstans. Vi undrar ständigt vad han tänker och tycker om sitt liv.

Boken vänder sig i första hand till anhöriga till svårt sjuka personer. Dessa kämpar ? ofta helt ensamma ? för att ge en kär närstående ett så bra liv som möjligt. I boken ges många tips och råd, bland annat om vart anhöriga kan vända sig med alla sina frågor men också hur viktigt det är att man som anhörig har ett eget rikt liv ? det gagnar båda.