Stenåldersmat är en kokbok med recept på mat som bygger på den samlade erfarenheten om vad våra ursprungligaste förfäder åt. Maten i boken blir helt naturligt en sorts diet, men det handlar inte om en ny bantningsmetod. Utan här gäller att äta det vi människor är skapta för och troligen mår allra bäst av. Författaren säger själv att hon bär på extrakilon, men att hon under det halvår hon arbetade med boken gick ner elva kilo utan att det kändes som om hon gjorde avkall på något. Tvärtom blev hon piggare och fick massor av energi. Det finns inga egentliga regler för hur ett recept på stenåldersmat ska vara, men ingredienserna rotfrukter, grönsaker, fisk, skaldjur, fågel, lamm, vilt, ägg, frukt, bär, nötter och mandel är de som enligt forskare är bäst lämpade för människokroppen. Eftersom inget salt ingår i den här typen av mat framhåller författaren att det är viktigt med örtkryddor av alla sorter. Hon har själv komponerat och lagat alla recept och ger i boken sina kommentarer till hur hon tänkt och experimenterat. Stenåldersmat har undertiteln för moderna människor. Recepten i boken är anpassade för ett modernt hushåll och alla ingredienser ska gå att få tag på i vanliga livsmedelsbutiker. Boken följer årstiderna och författaren håller sig till just den årstidens bästa utbud. Därutöver finns för varje årstid förslag på bufféer: vårbuffé, sommarbuffé, skördefest och ljusfest för vintersolståndet. Boken är rikt illustrerad med inbjudande och aptitretande bilder av Peter Carlsson.
Maria Fredin Skoog är frilansjournalist med inriktning på mat- och resereportage. Hon undervisar också både unga och äldre i matlagning, hemkunskap och näringslära. Hon utvecklade tidigt ett intresse för matlagning. Har lärt sig av sin farmor att laga husmanskost och festmat och av sin mamma att experimentera i köket. Hon är förtjust i italiensk mat och finner flera likheter mellan den och stenåldersmaten. Den första kokbok som Maria ägde var Carl Butlers Kokbok (en klassiker från Forum som kom 1974!). Hon lagade samtliga rätter och tyckte att allt var gott utom böcklingmoussen.
