I denna avhandling analyseras födelsemetaforer i Job 1, 3, 10, 38 och 39 genom tillämpning av blendingteori, kompletterat med konceptuell metaforteori. Studien behandlar både metaforer som beskriver födelse och sådana som använder födelse som metafor i beskrivningar av andra koncept, såsom skapelse och död. Metaforerna studeras utifrån kulturell och litterär kontext, samt hur de är förankrade i kroppsliga erfarenheter av födelse. Studien förklarar hur Jobs ord om sin död som ett återvändande till livmodern i Job 1:21, bygger på en tankeprocess där något förklaras genom att negera dess motsats. Analysen av metaforerna i Job 3 visar, i motsats till dominerande tolkningar, att Job inte önskar förbanna hela skapelsen utan endast den dag då han föddes. Vidare klargörs att livmodern sammankopplas med graven och dödsriket, men utan att de positiva associationerna av livmodern överförs till begreppet död. Avhandlingen undersöker hur konventionella metaforer ersätts med nya och visar hur födelsemetaforerna i Job 38-39 utmanar det traditionella kampmotivet. Bilden av Gud som bekämpar havet med sin styrka ersätts av bilden av Gud som en barnmorska som förlöser havet. Vidare beskrivs Gud som både en barnmorska och en förälder till de vilda djuren. Bilden som framträder är en Gud som är nära sin skapelse och förser alla dess varelser med både mat och frihet. Sammantaget understryker avhandlingen födelsemetaforernas vikt i Jobs bok. En noggrann analys av bibeltexternas metaforer påverkar tolkningen av texterna, från förståelsen av vissa hebreiska ord till hur nyskapande metaforer utmanar såväl sin tids trosföreställningar som nuvarande tolkningar.
