Repliker är ett urval av professor Lennart Halls närläsningar av västerländsk konstmusik genom mer än fyra århundraden med början hos Heinrich Isaac och Monteverdi. Här möter vi den Orfeo som med renässansens självmedvetenhet fastställer sin individualitet: Orfeo son io Det är jag som är Orfeus. Men redan skymtar målet för den långa exposén: Arnold Schönberg där han ställt sig i farstun till moderniteten i färd med att vidareföra arvet från Bach, Beethoven och Brahms. Mellan dessa poler behandlas verk av Händel, Roman, Haydn, Mozart, Beethoven, Schubert, Brahms, Chopin, Debussy och några till.
Texterna redovisar erfarenheter av 40 års undervisning i strukturlyssning, lektioner/repetitioner som när de inleddes på 1970-talet lockade åhörare från när och fjärran till Musikhögskolan i Göteborg. Således är dessa essäer repliker i ett samtal om musikalisk form. I dem problematiseras och fördjupas innebörden av begrepp som sonat, kontrapunkt och serialitet, varvid oväntade historiska sammanhang uppstår.
Repliker är även ett uttryck för det förtjänstfulla i att betrakta den instrumentala frasen som en verbal utsaga med referenser till operaarian den musikaliska gesten låter sig analyseras med termer hämtade från metriken, från litteraturstudiet.
Bokens mittvalv utgörs av en detaljerad analys av Beethovens pianosonat opus 2 nr 2, vilken framstår som både länk och vattendelare i den europeiska musikhistoriens växling mellan tradition och förnyelse. När dessa musikaliska insikter nu görs tillgängliga i ett tjugotal skarpsinniga och underhållande essäer skapas efter granskningens sönderdelning nya sammanhang ny musik. Efter sönder följer samman.
En bok av den här typen är inte bara en kort summering av ett långt livsverk, det är också och inte minst en guldgruva för den som söker information som går utanför skivkonvolut eller biografiska skildringar och förmedlar personlig entusiasm och infallsrik lärdom. (Carlhåkan Larsén, Opus)
en för svenskt musikliv synnerligen viktig bok Lennart Hall har givit musiksverige en gåva, en bok, som med sin personliga berättarton är intellektuellt underhållande. Som läsare kommer man ofta på sig med att le åt finurligt formulerade bilder och åt knivskarpa sentenser som i få ord summerar komplexa samband Lennart Halls Repliker är just repliker i ett evigt samtal om konstens magiska hur och är angelägna utsagor för alla musicerande om så redan på parnassen eller på väg i trappan! (Sverker Magnusson, Arvika Nyheter)
Göran Tunström var passionerad musiklyssnare men själv inte musiker. När han skulle beskriva stråkkvartettens göranden och låtanden i romanen Skimmer auskulterade han på Lennart Halls lektioner i strukturlyssning vid Musikhögskolan i Göteborg. På så sätt fick han synpunkter, ingångar, ordförråd från allra sakkunnigaste håll. Lennart Hall är också han värmlänning, född 1938, ekshäring, tog studentexamen i Karlstad och var ständig sommarvikarie vid orgeln i domkyrkan. Vid Musikhögskolan i Stockholm studerade han sedan inom den teoripedagogiska klassen: gehör för Lars Edlund, formlära för Bo Wallner och kontrapunkt för Valdemar Söderholm och tog högre organistexamen för Alf Linder och högre kantorsexamen för Eric Ericson. Från den här tiden minns somliga bl.a. hans uppmärksammade föreläsningsserie om Arnold Schönbergs Verklärte Nacht . Efter en tid som organist i Svenska kyrkan i Paris, ditsänd av Alf Linder, började han sedan sin långa pedagogiska gärning på Musikhögskolan Ingesund och i spann med Jan Ling på Musikhögskolan i Göteborg i ämnen som musikteori, interpretation, musikhistoria och formlära. Till dessa skall läggas det viktiga tillskottet strukturlyssning. Det var den undervisningen Tunström avlyssnade med en stråkkvartett i tanken. Att denna lilla presentation av Lennart Hall startar i litteraturen är helt i sin ordning. Hos honom samsas konsterna kring notstället. Sedan 1995 är Lennart Hall ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien och blev år 2000 utnämnd till professor vid Högskolan för Scen och Musik, Göteborgs universitet. Sven Smedberg
