- Vad skulle du säga om pappa kom hem igen då? - …lite kul. - Lite kul…mm, vad skulle du göra då? - Skulle jag krama om honom. Efter ett halvår utan kontakt med pappa, säger den 5-årige pojken i ett nytt polisförhör föranlett av mamman upprepade ogrundade sexualbrottsanklagelser. - Varför träffar du inte pappa? - För vi har ju skilts ”Barnets rätt till familjeliv” innehåller verklighetsskildringar, t ex om en pojke 7 år som då han kommer från sina pappaveckor berättar för sin mamma om hur hans äldre halvbror river och slår honom, hotar slå ihjäl honom och drar honom i snoppen. Mamman går till läkare, som dokumenterar rivskador och hans egna uppgifter, läkaren anmäler oro till socialtjänsten. Pappan, son till förre socialnämndsordföranden, säger att det är mamman som är störd och hjärntvättar pojken att säga att dumma saker händer hos honom. Socialtjänsten tror alltmer på pappan. Mamman börjar svartmålas. Pojken avskiljs den 17 juli 2006 från sin mamma och tvångsomhändertas med hjälp av Lagen om Vård av Unga med placering hos sin pappa. Där hålls han i total isolering, också sedan Kammarrätten har upphävt LVU, och efter att tingsrätten har fattat beslut om fortsatt gemensam vårdnad. Pojken förbjöds av sin pappa att tala i telefon med sin mamma, och att leka med kramraterna han hade hos sin mamma. Efter sex veckors isolering hos sin pappa sa han, enligt socialtjänsten att han hellre skulle ta livet av sig än träffa sin mamma igen. Detta slag av obefogat avskiljande, otillbörlig påverkan utifrån en oförsonlig fientlighet utgör psykisk barnmisshandel. Det är en internationell expertis alltmer enig om. Men i Sverige vill inte ansvariga myndigheter och organisationer erkänna existensen av denna företeelse som brukar kallas föräldraalienation. I boken finns forskning redovisad med referenser.
