Under flera års tid, planerar, ritar och bygger sig Eva och Leif en båt för en segling bortom nya horisonter, jorden runt.
En månförmörkelse i Sydkinesiska sjön i drakens år, är ett magnifikt skådespel. Malinda är ankrad på första parkett. Natthimlens slöjmoln dras undan. Ridån går upp. Med ett stort leende och en persikofärgad mössa, neddragen till långt över öronen, gör huvudrollsinnehavaren entré på scenen. Inkaindianernas pumaögon ser på. Södra korsets stjärnbild förmår precis höja sig över vulkantopparna, så här knappt 10º under ekvatorn, medan vintergatans alla stjärnor avtecknar sig, som ett ändlöst, långsträckt korallrev över himlascenen. Venus sover och har ännu inte vaknat. Alla mina stjärnor och jag ser andäktigt på. Sakta, sakta glider persikomössan av och månen själv träder fram. Jag kryper ner i min hängmatta, som i en kokong, och ser hur den citrongula, runda månen lyser upp vår jordiska åskådarplats. Min alldeles egen himlateater ute i universum, har bjudit på en föreställning, som aldrig går i repris.
Är vi universums center? Finns det liv bortom vår horisont? Inom mig snurrar tankehjulet ...
Åtta års spännande segeläventyr på jordens alla hav, intressanta möten med främmande kulturer och människor i 66 olika länder, finns samlade i 33 kapitel, tillsammans med talande bilder.
Med öppna sinnen, självironi och en stor portion humor, beskrivs i målande ord deras många upplevelser. Boken visar på att mycket är möjligt och går att klara av, mer än man tror sig om, den visar också hur, under resans gång, nya funderingar och det upplevda färgar av sig på besättningen ombord.
Botom nya horisonter handlar inte bara om en segelfärd på haven, utan också om en resa i det inre.
