Den signade dag som vi nu här se från himmelen ner till oss komma, den lyser så blid med allt klarare sken, oss alla till glädje och fromma. Må Herren den högste oss alla i dag för synder och sorger bevara. Så börjar en märkvärdig sång i den svenska ekumeniska psalmskatten 1986 (nr 175). På framsidan av den här bokens pärm avbildas samma vers i psalmbokstryck från 1569 och 1695, men redan på den tiden var sången ärevördig. Den är en av de ytterst få medeltida kyrkovisor som inte kom upp till oss nerifrån kontinenten. Det var i Norden som både text och ton växte fram. Till uttrycken för den här sångens starka ställning i folklivet hör att melodin fått många folkliga varianter som fångats upp när sånger av det slaget under 1800-talet började upptecknas och så småningom spelas in. I Sverige är Den signade dag den sång som det finns flest uppteckningar av, gjorda runt om i hela landet. I den andra studien diskuteras varför detta gamla folkliga sångsätt försvann diskuteras här utifrån de konkreta förhållandena i Mora församling i Dalarna. Den avslutande studien belyser förvandlingen i Mora av en individuell folklig koral till en hela församlingens sätt att sjunga Den signade dag.
