Men mina läppar blöder av längtan att få tala – – – – – –
Kerstin Söderholm (1897–1943) hörde till 1920-talets finlandssvenska modernister, där Edith Södergran, Elmer Diktonius och Henry Parland gjorde stora avtryck i poesin. Söderholm bidrog med en annorlunda röst: hennes texter vänder sig inåt, utforskar jaget, vänder och vrider på relationen till andra människor och sin plats i världen.
vara mänska är en ingång till Kerstin Söderholms mångfacetterade, och delvis förbigångna, författarskap. Hennes första diktsamling, Röster ur tingen, utkom 1923 och ytterligare fem följde. Söderholms självutlämnande dagböcker utkom postumt 1947–1948 och i vetenskaplig utgåva 2021 på soderholm.sls.fi.
I vara mänska har ett urval texter ur diktsamlingarna och dagböckerna arrangerats runt fyra pronomen – jag, du, han, det – beroende på vart poeten vänder sin blick. Urvalsvolymen inleds med en essä av litteraturvetaren Anna Möller-Sibelius.
Kerstin Söderholm (1897–1943) debuterade 1923 och var samtida med tjugotalspoeterna Edith Södergran, Elmer Diktonius och Gunnar Björling. Söderholm gav ut sex diktsamlingar och en samling noveller, hon skrev också dagbok under hela sitt liv.
