Så fort Kjell Hilding Löfbom hörde Deep Purples klassiska live-platta Made in Japan i pojkrummet i Umeå 1973 visste han att han ville bli gitarrist. Målet var klart – en dag skulle han precis som Richie Blackmore stå och lira framför horder av skrikande fans.
1987 hade han nått sitt mål. Kjell hade blivit Kee Marcello och var leadgitarrist i Europe – tidernas största svenska metalband. Inför ett fullsatt Budokan i Tokyo höjde han guran och rev av ett solo som fick publiken att vråla och deras pudelfrillor att fladdra i vinddraget från Marshallstacksen.
Under andra halvan av 80-talet var Europe ett av världens största rockband. De sålde över 30 miljoner skivor, låg etta på försäljningslistorna i 26 länder och spelade på världens största scener tillsammans med band som Metallica, Def Leppard och Bon Jovi.
Kee blev ny gitarrist i Europe 1986 då de just släppt The Final Countdown och var på väg att få sitt stora genombrott. Han klev rakt in i en rock’n’roll-cirkus som han dittills bara kunnat drömma om, full av droger, groupies och jetsetliv. Ändå var Kee ingen nykomling i hårdrockssvängen. Han hade högt anseende som producent och gitarrist och hade spelat i Easy Action och producerat den mycket framgångsrika Swedish Metal Aid-singeln ”Give a Helping Hand”. Då Europe behövde en ny gitarrist var Kee det självklara valet.
Nu berättar Kee för första gången allt om tiden som dekadent superrockstjärna på 80-talet. Han skildrar också framgångens baksida, konflikterna i bandet, den skoningslösa musikbranschen och helvetesresan ner i missbruket som höll på att kosta honom livet.
