En vanligt förekommande princip, på vilken stater grundar skattskyldighet för individer, är hemvistprincipen. Principen innebär att den som bor eller vistas i landet betraktas som obegränsat skattskyldig (dvs. beskattas för alla sina inkomster oavsett var de uppkommer). Genom att använda sig av en utsträckt hemvistprincip kan stater behandla även de personer som har flyttat iväg från staten, men som har någon form av anknytning kvar i landet, såsom obegränsat skattskyldiga. Sverige använder sig av båda dessa principer som grund för skattskyldighet.
Syftet med boken är att kritiskt analysera den utsträckta hemvistprincipen såsom den kommer till uttryck i svensk rätt genom reglerna om väsentlig anknytning. Detta görs inledningsvis genom att de närmare 100 rättsfall från Högsta förvaltningsdomstolen som finns på området ingående analyseras och systematiseras. Därefter studeras frågan om reglerna utgör en god och rationell lagstiftning. Denna analys görs mot bakgrund av lagstiftningens syften samt kraven på förutsebarhet och effektivitet. Dessa frågor diskuteras utifrån såväl intern rätt, skatteavtalsrätt som ur ett EU-rättsligt perspektiv.
Det är nu trettio år sedan reglerna om väsentlig anknytning senast reviderades. Under denna tid har stora förändringar skett både i samhället som helhet och i skattesystemet. Därför är det intressant att studera alternativa förslag till dagens reglering. Tre olika typer av förslag presenteras och analyseras. Inledningsvis diskuteras att nuvarande regler enbart förtydligas mot bakgrund av den praxis som finns på området. Därefter studeras förslag som tar sin utgångspunkt i att den utsträckta hemvistprincipen bibehålls samtidigt som reglerna om väsentlig anknytning slopas. Inspiration till dessa förslag har hämtats från andra nordiska länder. Avslutningsvis behandlas förslag där den utsträckta hemvistprincipen överges helt. Lagstiftningen skulle då kunna kompletteras med andra principer eller sätt för att på ett mer förutsebart och effektivt sätt uppfylla reglernas ändamål.
