Karl-Johan Stigmark (fotog.) | Akateeminen Kirjakauppa

Ur loose ends:

”alla de garn, snören, strängar, fibrer, senor, filament, linjer, ledningar, ­teman, ledmotiv, sammanhang
de dragningar i trådar, dirigerande, styrande
alla de försök att hålla i trådarna och att vara ansvarig
de försök att ha makten, de gånger som trådar tappas, kommer av sig
där den röda tråden förlorar sig, där det genomgående temat upplöses
det genomgående temat, den röda tråden, tråden alla de trådar som kan omfattas i min omgivning”

Ur antonyms:

”It is hardly possible to escape antonyms. It is futile to try to bypass the difference, inequality, discrepancy, unlikeness, dissimilitude, variation, aberration, asymmetry, change, unconformity, separateness, dissimilarity, departure, deviation, irregularity, divergency, contrast, variety, exception, heterogeneity, idiosyncrasy, nonconformity, dissemblance, opposition, alteration, digression, particularity, discongruity, contrariety, anomaly, ­diversity, peculiarity, disparity, separation, antithesis, divarication, singularity, dissimilarity, unorthodoxness, distinction, variance.
It is not possible. They are all antonyms.”

*

”Vid midnatt då alla tv-program ebbat ut kunde jag vissa kvällar under den analoga eran sitta och vrida på inställningarna med en förhoppning om att hitta någon dold signal i bruset och bortom utbudet av kanaler.
En önskan om att finna en hermetisk kod bortom text, tal eller bild och en fascination inför ett dolt budskap i en hemlig men vardagligt mystisk existens.

Jag vet inte om jag någonsin funnit denna dolda kod. Men kvar finns alltid viljan att förena orden med bilden av, eller kartan över, ett skeende som ännu inte utspelat sig. Oberoende av om jag materialiserar språket i det visuella, reser med bokstäver till andra platser, gör ingrepp och utför handlingar i vardagen, gör korta anteckningar på avrivna papperslappar, arrangerar bokstäver i oorganiserade högar, modifierar tankar på en mikronivå eller förstärker det minimala till ohanterliga nivåer, skapas inte desto mindre ett alibi och en flyktväg.

Det finns ofta hinder i språket och bilden som blir oöverstigliga, men som på ett fysiskt plan nästan alltid måste överkommas och forceras till varje pris. Om jag inte kan bryta mig igenom så får jag helt enkelt ge upp, förledas och låta ödet ta mig till en möjlig destination och en loose end.”
Karl-Johan Stigmark