Allt började med en inbjudan. Till min ex-fästmans nya bröllop. Jag borde ha ignorerat den. Kastat bort den. Satt den i brand. Men det gjorde jag inte. Jag svarade. Med plus en. Och sedan av misstag postade min assistent den.
In kliver Hayes Whitley. Megafilmstjärna. Mannen som har fångat miljoner hjärtan. Men jag gav honom mitt för länge sedan. Han var min första kärlek. Han var mitt allt. Fram tills den dagen han begav sig av för att följa sin dröm, och det utan ens ett enkelt farväl.
När han nu dyker upp utan förvarning tio år senare, borde jag ha vetat bättre och undvikit honom. Jag borde inte ha tackat ja till hans erbjudande att ta mig till mitt ex bröllop. Jag borde aldrig låtit honom kyssa mig. Men det gjorde jag.
Och nu är vi lämnade till vårt öde att klura ut om bitarna från tiden vi en gång delade fortfarande passar ihop. Första kärleken är alltid svår att glömma. Frågan är om vi vill glömma? Eller ska vi löpa linan ut och se vad som kommer att ske härnäst?
