Fyrtio ögonblicksbilder, berättelser om kvinnor i Ukraina. Alla offer för krigets brutalitet. Någon letar efter sin man i en massgrav. Han hade ett par speciella kroppsliga kännetecken bland annat en tatuering av en varg som ler om man tittar på den från ett särskilt håll. Kvinnan letar. Till slut hittar hon honom och vargen ler mot henne en sista gång. En annan kvinna återvänder till sitt barndomshem för att finna hemmet utplånat och platsen förvandlad till en krater. Ytterligare en kvinna befinner sig i ett skyddsrum med sina två barn. Ovanför hörs kriget komma allt närmare. Dottern gråter. Kvinnan har bara lite vatten och ett par kakor och kan inte längre stoppa tårarna som rinner nedför hennes kinder. Sonen skulle också vilja gråta men hejdar sig. Han har på bara ett ögonblick blivit vuxen.

Julia Iljuchas språk är flärdfritt och koncist. Hennes återhållsamma lugn kontrasterar skarpt mot det brutala innehållet som gestaltas.