Filosofi i det gamla Indiens värld ger en bred överblick av tänkandet på den indiska subkontinenten, och presenterar en mångfald olika tankeskolor, i vilka religiösa och filosofiska strävanden oupplösligen sammanflätas. Utgångspunkten är hinduismen och den brahminska kulturen, med dess inriktning på förståelse av jagets natur och uttolkning av de gamla Vedaskrifterna. Den har givit oss förklarande texter som Upanishaderna men även det litterära eposet Mahabharata med dess mest berömda avsnitt Bhagavadgita. Buddhismen och jainismen växer fram som reaktioner på denna tradition, men delar samtidigt dess syn på filosofin som i första hand ett sätt att leva. För Buddha handlar det om att följa icke-jagets väg för att utsläcka begäret och uppnå befrielse från lidande (nirvana), för jainismen om praktiserandet av icke-våld (ahimsa) för att frigöras från karma och därmed undgå återfödelse.
Den senare utvecklingen yttrar sig i en enormt rik litteratur på sanskrit, pali och andra språk. Med tiden ser vi en ökad fokusering på kunskapsteori och metafysik, språk och logik, men även på frågor om medvetandets och jagets existens och natur. Tanken på filosofins betydelse för livet går dock aldrig förlorad, och vi finner även praktiskt inriktade discipliner som yoga och tantra tillsammans med ayurvedisk medicin och en på dramatiken inriktad estetik.
Boken ingår i serien "Filosofihistoria utan luckor" men kan även läsas självständigt. Någon liknande översikt över indisk filosofi har aldrig funnits på svenska.
Peter Adamson är professor i senantik och arabisk filosofi vid Ludwig-Maximilians universitet i München och en av vår tids främsta filosofihistoriker. Denna del av "Filosofihistoria utan luckor" är skriven tillsammans med Jonardon Ganeri, professor vid Torontos universitet och specialist på sydasiatisk filosofi.
