Jag avundas målarna. Deras verk är oändliga. Verken bär sitt eget liv inom sig, oberoende av deras skapare. En dans lever ganska kort. Lika kort som dansören själv.
Jean Börlin
I efterkrigstidens 1920-tal blomstrade nya idéer och en kreativ experimentlusta väcktes till liv. Ett nytt avantgarde tog form. I dess epicentrum fanns en nyskapande danstrupp med en radikal och utmanande repertoar som inte drog sig för att provocera sin publik, de kallade sig Svenska Baletten (Ballets Suédois). Dess ledare var det excentriska paret Rolf de Maré och Jean Börlin, men medskaparna var många. Svenska Baletten var inget danskompani i vanlig mening, deras skapelser var mer än bara koreografi, de var allkonstverk. Förutom de unga dansarna i kompaniet, samarbetade man med konstnärer som Nils Dardel, Francis Picabia och Fernand Léger och kompositörer som Erik Satie, Hugo Alvén och Darius Milhaud, för att nämna några.
Med multimediala verk som Bröllopet på Eiffeltornet (Les Mariés de la Tour Eiffel), Iberia, Människan och hennes åtrå (L Homme et son désir) och Världens skapelse (Le Création du monde), där musiken, scendekoren, koreografin, dräkterna, framförandet och ibland till och med publiken var en del av skapelsen, intog de scener runt om i Europa och USA mellan 1920 och 1925.
I tio kapitel författade av konstvetare, danshistoriker, musikvetare, teaterforskare och koreografer berättas historien om Svenska Baletten: Genom striderna med Stockholmsoperan, skandalerna och det illvilliga skvallret i pressen. Genom konstsamlingarna och målningarna som inspirerade och inspirerades. Genom den historiska synen på den manliga kroppen. Genom de kvinnliga dansarnas äventyr. Genom kärlek, vänskap, konflikter och tragedier. Genom ekonomiska bekymmer och konkurrensen med Ryska Baletten. Genom Paris, Stockholm och Köpenhamn. Genom experimentella musikaliska kompositioner och dess betydelse för kompositörer som John Cage. Genom extravaganta och innovativa haute couture-kostymer. Genom arvet som de lämnat efter sig till nya generationer dansare och genom ett återuppförande av deras dadaistiska verk Relâche. Svenska Baletten var före sin tid på många plan.
Svenska Baletten var queer långt innan queer blev ett begrepp inom genusforskningen. Svenska Baletten skapade performancekonst långt innan Fluxusrörelsen introducerade det för konstvärlden på 1960-talet. Den här boken lyfter fram deras betydelse för modernismen såväl som för efterkommande generationers konstnärer, kompositörer, koreografer, dansare, modeskapare och forskare. Det blev som Börlin önskade, Svenska Baletten lever vidare, den är oändlig.
