På silvervita molnen där stjärnor blir till stoft.
I nattens mörka boning bortom vintergatans
frostbitna dimma.
Där regerar Du med kärlek.
Trots att vi blott människor är
så fyllda utav synden och allt som vi begär, är
Din oerhörda kärlek än mer som ser oss som vi
är.

Ur dikten: Trots synden



I Isa Moléns dikter möter vi ett naket hjärta och en
innerlig skönhet. Hon beskriver en oändlig närhet
och ett djupt hopp, mitt i tvivel och smärta.