Julia och Hampus väntar på besked om sitt yngsta barns diagnos. Julia kämpar samtidigt med sina egna känslor av att inte passa in i olika sammanhang. Hur gör man? Det skulle hon så gärna vilja veta. Så där av sig själv bara. Så där som alla andra verkar veta, som en medfödd refl ex. Fast hon är tvåbarnsmamma och arbetar inom äldreomsorgen, upplever hon att det är förbluffande mycket med sig själv och med livet som hon inte förstår. När Julia får tillgång till forskning om kvinnor och flickor med autism känner hon igen mycket av sig själv. Men är hon tillräckligt annorlunda i sitt annorlundaskap?
<br>Något som hjälper Julia genom hennes tvivel på sig själv är hennes konstnärliga förmåga. Den har fått stå tillbaka under de första småbarnsåren. Tack vare en annan mamma på förskolan som också är annorlunda kommer hon i kontakt med sin konstnärliga sida igen.
<p> Det är som om jag kommit i kontakt med en starkare kraft inne i mig själv. En kraft som jag både känner och inte känner som levt långt inne i mitt allra innersta jag, och som nu ska komma fram med full styrka. /…/ jag vet inte om den är ond eller god, men förstår i ett enda ögonblick att från och med nu kommer mitt liv att förändras.
<p> En sådan som jag är Inger Granbergs första bok riktad till vuxna. Den bygger på hennes personliga erfarenheter och yrkeserfarenheter. Tidigare har hon skrivit för barn och unga och då alltid med en viss läsare i åtanke: den tysta flickan längst bak i klassrummet som bara svarar när hon blir tilltalad – och då blir ombedd att prata högre. – Även nu när jag skriver för vuxna är min drivkraft att synlig göra människor vars röster inte hörs och som tenderar att bli osynlig gjorda i det allmänna samhälls klimatet. Min erfarenhet är att de flesta har mycket att säga när de får kommunicera på sina egna villkor. Inger Granberg bor i Göteborg och arbetar som stöd assistent.
