De fyra djävlarna innehåller fyra av Herman Bangs finaste noveller. I dessa finns inte ett spår av vare sig pose eller dekadans. Inte heller finns där något "raffinemang", om man därmed avser ett esteticerande formspråk som gör ett alltför utstuderat och beräknande intryck. Bang skriver en rak, enkel och osmyckad prosa som snarare för tanken till de stora moralisterna i världslitteraturen, de klassiska ryssarna. Bang berättar om tillvarons "stille eksistenser", de s.k. udda människorna som i själva verket är du och jag. Bang skildrar de "avvikande" så att vi ser vårt eget ansikte i spegelbilden.
"Bangs noveller balanserar hårfint nära det sentimentala, men den hårt tuktade stilen där inte ett ord verkar överflödigt, förhindrar alla övertramp.
Ett mästarstycke i Tjchovklassen är novellen En underbar dag om den ryska pianistdivan fru Sofie Simonin som under en turné mellanlandar i den finska småstaden och den utfattiga adjunktsfamiljen som tvingas bjuda honoratiores på festmiddag fast man inte har en penni eller en hel tallrik i huset. Det är en svart komedi som lär ut mer om mänskligt beteende än en hyllmeter ordinära romaner."
