I förmögenhetsbrotten möts två centrala delar av rättsordningen: civilrätten och straffrätten. Många av brottstyperna – exempelvis stöld, rån, förskingring och trolöshet mot huvudman – förutsätter att det föreligger en viss civilrättslig position som blir angripen eller missbrukad. Men hur ska den positionen och det agerandet bestämmas? Rör det sig om en ren hänvisning till förmögenhetsrätten, och i så fall till vad? Eller har straffrätten gått sina egna vägar? Vilken betydelse har den straffrättsliga legalitetsprincipen för frågan? Och vad innebär kraven på exempelvis att ett objekt ska tillhöra annan eller ha mottagits med redovisningsskyldighet?
I Förmögenhetsbrott och förmögenhetsrätt undersöks både den allmänna frågan om civilrättens betydelse för straffansvaret på förmögenhetsbrottens område och den specifika frågan hur ett antal av de centrala förmögenhetsbrotten bör förstås. Frågorna ställs mot bakgrund av en diskussion om straffrättstillämpningens allmänna förutsättningar samt i ljuset av såväl förmögenhetsbrottens historiska framväxt som den moderna förmögenhetsrättens idéhistoria.
