En man är bunden vid sin mor med en navelsträng som inte kan klippas, en missnöjd hjort längtar efter att bli sedd. Från den unge Rimbauds invecklade passioner till en hel familjs skandalösa försvinnande - dessa historier är lika morbida som utsökt komiska. Absurditeten kan när som helst visa sig i det vardagliga, katastrofen i det allra tryggaste. Med häpnadsväckande lätthet och människokännedom rör sig Gunnhild Øyehaug genom alla de trassliga, hopplösa och oundvikliga konflikter som finns där kärlek och begär finns.
"En norsk novellmästare", skrev kritikern James Wood i The New Yorker när boken kom ut i USA, och författaren Lydia Davis lyfte Øyehaugs "vidd, fantasi, ironiska samhällskommentar och orädda omfamning av varje form av historieberättande".
Gunnhild Øyehaug, född i Volda 1975, är en av Norges mest originella författare, med växande internationellt rykte. Knutar utkom första gången 2004 och framstår alltmer som en modern norsk klassiker i novellgenren. På Nirstedt/litteratur utkom senast romanen Presens Maskin (2020), även den i översättning av Marie Lundquist.
"Den här ska man äga [ . . . ] Man blir lycklig av den." Johan Malm, SVT Go kväll.
"Prosan är vardaglig och grundad i realism. Läsaren kan tryggt läsa vidare. Det svindlande är med vilken lätt hand Øyehaug ingjuter denna trygghet, för att sedan blixtsnabbt dra undan mattan. Effekten är hisnande och uppfriskande [ . . . ] Man snurras runt och skickas iväg och förlorar kontrollen. Förbluffande nog landar man efteråt hos sig själv. Aningen friare, på gott humör." Anna Hallberg, DN.
"Hon visar genom Knutar inte bara vad hon kan, utan vad litteraturen förmår. Med småstörig munterhet får hon det att svänga om iakttagelser och genrekonventioner. Som läsare rycks man ut ur sitt vaneseende. Och blir lite mer hemma, och lite mer fri, i världen." Kristofer Folkhammar, Aftonbladet.
" . . . tar oss med in i olika världar där hinnan mellan den instängda realismen och den befriande absurdismen är så tunn att den ofta brister. Häpnadsväckande och fullständigt övertygande." Thomas Kjellgren, Borås Tidning.
"Øyehaug gör allt med samma avväpnande munterhet, likt en illusionist som utför ömsevis enkla, hisnande och blodiga trix utan att för ett ögonblick sluta le milt mot publiken, inte ens då publiken själv antingen skrattar högt eller gråter." Marit Furn, SvD.
" . . . en novellkonstens mästare, som skickligt balanserar mellan vardagsrealism och surrealism, sensualitet och morbiditet, tragik och svart komik [. . . ] Øyehaug betraktar sina komplicerade novellgestalter med varm blick och skildrar deras tillkortakommanden och tilltrasslade relationer med stor psykologisk skärpa." Yukiko Duke, ViLäser.
"De blixtrande associationerna kan få en att föreställa sig hur det var att läsa Virginia Woolf på 20-talet [ . . . ] en helt strålande bok. Den oroar och frustrerar och rumsterar, men nöjer sig inte med annat än maximal underhållning." Björn Kohlström, Bernur.
