Mimer bokförlag Sivumäärä: 405 sivua Asu: Pehmeäkantinen kirja Painos: 1 Julkaisuvuosi: 2012, 06.08.2012 (lisätietoa) Kieli: Ruotsi
En underhållande samtidsroman med filosofiska undertoner. Styrs våra liv av slumpen eller de val vi gör? Är vi helt fria som individer eller tvingas vi ta hänsyn till vår bakgrund och traditioner? I boken sammanvävs fyra människors liv i Stockholm. Fyra personer som drivs av inlärda sanningar om hur man ska vara eller bli någon. Händelser påverkar, utmanar och lockar dem över gränserna.
Fabio Sinclair Abascal har lämnat sitt jobb som lektor i litteratur på universitetet i Buenos Aires för att flytta till Elektra i Stockholm. I takt med att han försöker anpassa sig till det som är svenskt, finner han allt fler anledningar att ifrågasätta sin identitet i grunden.
Elektra Kouklakis är PR-konsult och navigerar mellan chefens och kundens motstridiga krav, Fabios och sin pappas beroende - samtidigt som saknaden efter hennes mamma som har flyttat utomlands för alltid växer.
Peder von Essen, börsens yngste VD och Elektras kund, försöker sätta begreppet medarbetarvärde på kartan för att starta en förändringsepidemi som ger efterskalv i hela näringslivet.
Jacqueline Hansen, Peders oönskade tonårsdotter, lockas av jobb som eskortflicka i London, för att bli någon annan än den som har fel i hjärnan. Ända tills hon träffar Fabio, som hjälper henne med spanskan och att analysera El túnel av Sábato.
"Det är en absolut närvaro, ja, närmast ett absolut gehör i gestaltande och som läsare kommer jag in i karaktärernas existentiella vara: det svåra i att älska, att vara barn, förälder, älskande. Och historien bär, framåtrörelsen är stark, närmast obetvingligt självklar." (Erik Grundström, författare och f. d. konstnärlig ledare för Skrivarakademin)
"Detta Prada har lyckats skriva en engagerande berättelse med djup och trovärdighet. Hon har en förmåga att lägga till de där små gestaltningarna som fördjupar karaktärerna och som ger en extra dimension åt det som sägs eller görs. Människorna känns levande och jag blir berörd av deras öden. Orkestreringen är intressant, och skapar både framåtrörelse och konflikt. Hennes språkliga förmåga och berättarröst kan jag bara applådera." (Anna-Carin Collin, lektör, Kreagrafen)