David Anthin; Martin Bagge; Per-Ulrik Bergman; Olle Edström; Gunnar Eriksson; Jacob Forsell; Inga-Britt Fredholm; Dag Hedman Folkuniversitetets Akademiska Press (2014) Pehmeäkantinen kirja
David K.H. Begg; Charles Wyplosz; Anthony J. Venables; Jeremy Edwards; Hans-Werner Sinn; Jean-Pierre Danthine; Vit Grilli Centre for Economic Policy Research (1993) Pehmeäkantinen kirja
Gudrun Nyberg; David Anthin; Martin Bengtsson; Arne Florin; Lennart Johnsson; Uno Rodin; Annika Skott; Johan Werkmäster Carlsson (2018) Kovakantinen kirja
David K.H. Begg; Anthony J. Venables; L. Alan Winters; Manfred J. M. Neumann; Victor D. Norman; Jean-Pierre Danthine; Bald Centre for Economic Policy Research (1992) Pehmeäkantinen kirja
Ellerströms förlag Sivumäärä: 824 sivua Asu: Kovakantinen kirja Painos: 0 Julkaisuvuosi: 2007, 12.10.2007 (lisätietoa) Kieli: Ruotsi
Evert Taube är en av få svenska författare som verkligen lever upp till epitetet nationalskald och framför allt hans visor är sedan länge en självklar del av den svenska kulturskatten. Samtidigt är Taube en av de mest betydande scenartisterna i svensk kultur- och underhållningshistoria. I Evert Taubes scener tar David Anthin fasta på båda dessa förhållanden, då han analyserar Evert Taubes författarskap ur ett uppträdandeperspektiv. Detta är den första stora framställning som undersöker förhållandet mellan Taubes scener och hans litterära och musikaliska alster. David Anthin utnyttjar tidigare okommenterade artiklar, recensioner, manuskript, brev samt radio- och TV-program. Vi möter Taube som enkel sjöman i en stökig, men nykter kabarélokal 1919, som genialisk ordenspoet på Den Gyldene Freden under första hälften av 1920-talet, som hela Sveriges bohemiske schlagertrubadur på konsertestraden och i de svenska folkparkerna under 1930- och 1940-talen, som rutinerad radio- och TV-stjärna under 1950- och 1960-talen och slutligen som hyllad nationalskald på Gröna Lund under perioden 196173. I boken framhålls inte bara att Evert Taubes scener påverkade hans författarskap, utan det framgår också att det var på dessa scener, i mötena med publiken, som Taubes odödliga visor och berättelser till stor del skapades.